Ibland behöver jag bara göra något så onödigt som att skriva en dikt.
Kanske tillhör behovet av det onödiga den mänskliga erfarenheten. Vi kan
ju skapa hela världar - helt i onödan. Vi kan också åka till månen, men jag
nöjer mig med att skriva dikter.
Det är inte alltid diktandet är så onödigt heller. Ibland är det alldeles nödvändigt
att sätta ord på ett eller annat kaos - men det behåller jag för mig själv,
dom dikterna trivs bäst i byrålådan.
Det som följer skrev jag under 2005, helt i onödan, bara som en skrivövning för mig själv; en trerads-dikt varje månad - om den månaden, för att försöka fånga känslan i årstiden.
januari
det är kallt, tyst och obevekligt mörkt
men med den klarhet som bara finns
i en frusen droppe vatten
februari
våren har inte riktigt bestämt sig än
men den kommer att göra det - det vet jag
och det känns tryggt
mars
nu är det snart vår
tänker man
och så börjar det snöa
april
äntligen
på rätt sida vårdagjämningen
igen
maj
dom doftande dagarna flyger fram
som tefat i rymden
och jag hinner inte skriva ner dom
juni
finns det en lätthet
att leva
som går upp mot detta
juli
jag öppnar mitt fönster åt natten
och bjuder in till dans
kring min lampa
augusti
ostmåne, apelsinmåne, persikomåne
luften är tung av mognande dofter
jag blir hungrig
september
vila i min visshet
vila i min begynnande vissnad
och livet startar om
oktober
en solig eftermiddag
och hela världen
blir till guld
november
vintern kommer alltid som något främmande
var det så här kallt, så här halt, så här mörkt,
förra året med?
december
vintermörkret tar emot mig med öppna armar
men jag vet inte om det är för en
omfamning eller strupgrepp
© Anja Ferm Gustafsson 2006